Kattvakt?

Jag har varit kattvakt. Väldigt gärna hade jag velat titta in i den katthjärnan. Under veckan har herr katt dagligen erbjudits möjlighet att gå ut, men icke! Efter några minuter i snön har han rusat mot trappan med blixtens hastighet, så fort jag visat tecken på att låsa och lämna hans hus. Han ville inte bli utestängd. Kanske hade han tagit sitt uppdrag på allvar som husvakt. Jag var bara markpersonal till honom som hade ansvaret. Eller så var det för kallt för en gentleman i hans ålder. Nu är hans familj hemma och han syns ute igen, trots snön. Mission completed.

Väderkänslor

Snön fortsätter att singla ner. Dag efter dag. Jag längtar efter en singelfri dag då himlen klarnar. Vår - detta efterlängtade tillstånd. Men senast igår gjorde jag en ny vinterupplevelse! Jag spanade efter det norrsken som mina välinformerade källor varslat om. Dock - i norr fanns stadsljusens reflektion i de låga molnen och mot mitt ansikte singlade små kristaller, mer som regn än snö. Det klirrade i linden på gården, när kristallerna fann sin väg ner genom grenverket. Inget norrsken alltså. Men tillbaka i stugvärmen kunde jag få ta del av andras foton från samma kväll - norrskenet var fantastiskt längre norrut i landet. Så min dröm lever kvar - att få se norrskenet spraka och fräsa som en kosmisk balett.

Tiden är mogen!

Nu är det dags! Jag gör premiär som bloggare! Hela tiden har jag sagt att det aldrig kommer att inträffa, men man kan ju ändra sig. Bloggens namn - vem bryr sig?! - är dock en hyllning till min envisa hållning att ingen egentligen kan tänkas vara intresserad av vad som sker i mitt liv.