Det var en båt som sa...

... till en annan båt: Du var stilig! Robban Brobergs båtlåt gungar runt i mitt huvud. Vi har blivit med båt! En gemytlig seglare från det goda 70-talet. 26 fot, vilket måste betyda runt 8 meter för oss landkrabbor. Nu spånar vi namn till denna familjemedlem. Ska man välja bland robusta namn som Vesta eller Stella? Eller bland fruktiga namn som Mango, Clementin? Eller varför inte hedra den goda göteborgshumorn och döpa skorven till "E´dugoihuvvet,eller?" eller kanske "Medbådafötternapåjorden". Namnvalet pågår, det är ingen brådska. Båten finns inte ens i vår ända av landet än. "Med en liten jolle på släp, i ett navelrep, tada dam dam dam dam."

Skare, skare, hare

Kvällspromenaden fick en ny sträckning i kväll. Jag vek av från vägen, ut på åkrarna. Skaren bar fint och jag kände mig lika fri som de harar jag såg spåren av. Kors och tvärs gick deras spår. Från åker till åker, runt skogspartiet, gick min rutt. Enkla avbrott från det invanda ger helt nya perspektiv, nya upptäckter. Dessutom var det roligt! Jag kan ta med skidorna nästa gång, ut på det vita havet.

Kattvakt?

Jag har varit kattvakt. Väldigt gärna hade jag velat titta in i den katthjärnan. Under veckan har herr katt dagligen erbjudits möjlighet att gå ut, men icke! Efter några minuter i snön har han rusat mot trappan med blixtens hastighet, så fort jag visat tecken på att låsa och lämna hans hus. Han ville inte bli utestängd. Kanske hade han tagit sitt uppdrag på allvar som husvakt. Jag var bara markpersonal till honom som hade ansvaret. Eller så var det för kallt för en gentleman i hans ålder. Nu är hans familj hemma och han syns ute igen, trots snön. Mission completed.

Väderkänslor

Snön fortsätter att singla ner. Dag efter dag. Jag längtar efter en singelfri dag då himlen klarnar. Vår - detta efterlängtade tillstånd. Men senast igår gjorde jag en ny vinterupplevelse! Jag spanade efter det norrsken som mina välinformerade källor varslat om. Dock - i norr fanns stadsljusens reflektion i de låga molnen och mot mitt ansikte singlade små kristaller, mer som regn än snö. Det klirrade i linden på gården, när kristallerna fann sin väg ner genom grenverket. Inget norrsken alltså. Men tillbaka i stugvärmen kunde jag få ta del av andras foton från samma kväll - norrskenet var fantastiskt längre norrut i landet. Så min dröm lever kvar - att få se norrskenet spraka och fräsa som en kosmisk balett.

Tiden är mogen!

Nu är det dags! Jag gör premiär som bloggare! Hela tiden har jag sagt att det aldrig kommer att inträffa, men man kan ju ändra sig. Bloggens namn - vem bryr sig?! - är dock en hyllning till min envisa hållning att ingen egentligen kan tänkas vara intresserad av vad som sker i mitt liv.